När verkligheten överträffar dikten: Historien bakom Le Carrés spionromaner

Posted in 1 on oktober 22, 2012 by pumadiary

I den delvis självbiografiska boken ”En perfekt spion”  (A Perfect Spy, 1986) beskriver John Le Carré (eg. David Cornwell) återigen spionlivets beska eftergifter: Ett skoningslöst spel mellan människor och det meningslösa förringandet av humanistiska grundvalar. Allt i kölvattnet av det kalla kriget och internationella aktörer inom säkerhetstjänsten. Historien är delvis hans egen: I jobbet åt brittisk underrättelsetjänst under efterkrigstiden 1959-1964 – var Carré inte bara drabbad av en notorisk bedragare i formen av sin egen far Ronnie Cornwell (varom boken ovan handlar) – utan även rammad och förledd av tidernas kanske mest framgångsrike dubbelagent: ”Kim” Philby.

Bild

När jag såg den intrikata labyrinten ”Tinker, tailor, soldier, spy” var det därför både med faderns och Philbys skrupelfria framgångar på andras bekostnad i åtanke. Det uppenbara föremålet för filmens intrig, är uppdraget för George Smiley att den här gången hitta ”the mole”: mullvaden inom ”the circus” (MI6). En felande länk mitt ibland de mest insatta och skickliga spionerna i nätverket. Men till syvene och sist, lämnas åskådaren (och delvis även Smiley) med bristande ledtrådar till själva pudelns kärna trots fallets upplösning.

Det både boken och filmen beskriver är nämligen något annat.

Berättelsen ”Tinker, tailor, soldier spy” tilldrar sig snarare inom ramen för det mänskliga medvetandets innersta rum. Ett rum där människans dygder byts ut mot sina motsatser: Lojalitet, förtroende och överlevnadsförmåga får stiga åt sidan för svek, en urgröpande misstänksamhet och meningslöst dödande. Till fonden av intrigen kring mullvaden förmår historien arrangera sin egen rökridå som gäckar åskådaren till dess ett sjaskigt och empatilöst ”ingenting” återstår i slutändan. De så framgångsrika agenterna lämnas kvar i sin mänskliga skepnad av skräck, sorg och skamsenhet över den skada de åstadkommit. Kvar står dock Smiley, inte skuldtyngd, bara ensam och gåtfull i sin förmåga att agera så lite som möjligt för att få resultat.

Den verklige ”mullvaden”, dubbelagenten Kim Philby (1912-1988) värvades till den ryska underrättelsetjänsten i likhet med fyra universitetskollegor i England på 1930-talet. Tillsammans utgjorde de en ”cell” satta på uppdrag för livstid. Allt i en tid då världspolitiken präglades av kampen mellan högerfascism och dess kontrahent kommunismen. Philby och hans gelikar var välsituerade studenter med vänstersympatier. De lyckades inte bara förleda det brittiska samhället att tro dem som engagerade patrioter i samhällets tjänst under sin tid som ryska spioner fram till 1955. I närmare 20 år infiltrerade kvintetten både brittisk och amerikansk underrättelsetjänst under det kalla kriget. En kortdokumentär om detta finns här: https://www.youtube.com/watch?v=lYvQT9eECro

Philby själv lyckades med konststycket att bli tilldelad hedersordern av både general Franco (i en avbruten operation där planen i själva verket var att bringa fascistgeneralen om livet) och Drottning Elizabeth. Men inte bara det. Sånär lyckades han kröna sin (pseudo-)karriär inom både MI6 och CIA som chef för SIS (Secret Intelligence Service). Inte ens när Sovjet tog fram en kopia av ritningen av en atombomb som U.S.A just färdigställt under största sekretess, röjdes Kim Philbys nyckelposition mitt i stormens öga i Washington. Men för två av hans kollegor hade pressen som följde med dubbellivet börjat ta ut sin rätt. När man slutligen lyckades avkoda ryska meddelanden som involverade spionkollegan Mc Lean, rådde Philby den likaledes sviktande Guy Burgess att se till att Mc Lean lämnade England till dess mediestormen lagt sig. Men även Burgess, som var i obalans, flydde med sin pressade kollega till Moskva. Det oundvikliga var nu uppenbart: Tre av de brittiska spionerna åt KGB var nu granskade under lupp av inhemsk säkerhetstjänst och snart placerade i offentlighetens strålkastarljus: https://www.youtube.com/watch?v=N2A2g-qRIaU&feature=related

När man i efterhand ser presskonferensen från 1955 ovan, där dubbelagenten ombeds rentvå sig själv från inblandingen i MI6:s ”mullvadsskandal”, kan man inte låta bli att förundras: Hur har den småväxte mannen som likt en skolpojke med flackande blick ler i mjugg och trixar med språket kunnat förleda det samlade toppskiktet av säkerhetstjänsten både på hemmaplan och overseas?

John Le Carré berättar själv i den förmodade sista intervjun (enligt egen utsago) om sina egna erfarenheter av agentyrket och mötet med Kim Philby här: http://www.channel4.com/news/articles/uk/le+carr233+betrayed+by+aposbad+lotapos+spy+kim+philby/3766077.html

Kanske är det emellertid hans farhågor inför framtiden man bör ta fasta på och begrunda till syvene och sist.

Bild

Norges sak är vår – om följden av att omtolka terror och högerextremism till psykotisk vanföreställning

Posted in 1 on juli 22, 2012 by pumadiary

Den 24 augusti avkunnas domen mot Anders Behring Breivik. Under den 10 veckor långa rättegången som avslutades 22 Juni, har Oslo tingsrätt försökt komma fram till huruvida han kan bedömas som tillräknelig och få ett fängelsestraff, respektive otillräknelig, och få vård.

Det kan förefalla uppenbart att en person som gör sig skyldig till de handlingar han begått är sjuk. Som många andra har jag svårt att begripa hur en människa kan utföra – och inte desto mindre försvara – ett så omänskligt brott. Människan, till skillnad från djuren, utmärks av något som i bildningssammanhang brukar benämnas som att vara civiliserad – där vår förmåga till medkänsla med andra hindrar oss från att begå en rad våldshandlingar.

En människa som saknar dessa utmärkande egenskaper är naturligtvis sjuk. I klinisk bemärkelse är det emellertid något mer komplicerat.

Processen mot Breivik inbegriper två rapporter från fyra sakkunniga psykiatrer som kommit fram till två olika slutsatser:

1) Att den tilltalade lider av paranoid schizofreni respektive

2) Att den tilltalade kan bedömas som tillräknelig med förbehållet att han snarare lider av en psykisk störning än en psykisk sjukdom. Därtill finns drygt 200 timmar i förhör att tillgå. Döms Breivik i enlighet med den första rapporten är det alltså vård som väntar, medan ett fängelsestraff blir aktuellt om den slutliga bedömningen i samråd med domarna i målet blir att han är tillräknelig.

Frågan är vilka konsekvenser utgången får. Både för de efterlevande – men inte minst för samhället i stort – på lång sikt.

Det betyder i sin tur inte, att vi förlorat kampen om ett fritt, demokratiskt samhälle. Ett samhälle där alla har rätt att leva, oavsett politisk eller religiös ståndpunkt.

 

Det vore så enkelt  (och i någon mån befriande), att tillskriva dåden den 22 Juli 2011 ett infall från vilken dåre som helst. Riktigt så enkelt är det emellertid inte:  Oavsett hur den här varelsens hjärna är sammansatt  står det klart att ett minutiöst, medvetet och metodiskt förberedande och ett systematiskt genomförande präglar attentaten i Oslo och på Utöya förra sommaren. Varje ”normal” människa som följt eftermälet, tvingas att acceptera detta fruktansvärt otäcka – men ovedersägliga – faktum.

Det betyder i sin tur inte, att vi förlorat kampen om ett fritt, demokratiskt samhälle. Ett samhälle där alla har rätt att leva, oavsett politisk eller religiös ståndpunkt. En efter en har ett tiotal unga vittnen intagit vittnesbåset i Oslo tingsrätt och berättat sin historia. Skrämmande upplevelser framförda med modet och engagemanget hos den som vägrar låta sig kuvas – trots enorma påfrestningar både psykiskt och fysiskt.  Detta är inte bara oerhört imponerande – det bär vittnesbörd om att det ideologiska målet (att punktera arbetarrörelsens framgång) med attentaten har misslyckats. Huruvida Breiviks övergripande mål -att starta en kulturkonservativ motrörelse – kommer att undermineras helt och hållet, återstår att se.

Motiven haltar naturligtvis – eftersom ingen världsbild som på allvar gör anspråk på demokratiska grundvalar – samtidigt kan inbegripa ett massmord på oliktänkande.

 

Med siktet inställt på en adekvat dom och ambitionen att – om möjligt –  undergräva förutsättningarna för liknande dåd framgent, menar jag att man måste sätta Breiviks gärningar i ett historiskt perspektiv. Hur bestialiskt detta brott än är, så tror jag det är viktigt att igenkänna de parametrar som är utgångspunkt för den tilltalade. Ser vi tillbaka bara på 1900-talet finns många exempel på terrorhandlingar och krigsbrott – där de som gjort sig skyldiga till handlingar som folkmord, försök till folkmord eller vansinnesdåd i religionens och politikens namn – framhärdar utifrån ideologi och ”nödvändighet” och försvarar sina brott.  Själv hävdar han att han träffat en serbisk ”krigshjälte” på besök i Liberia 2002något som inte kunnat styrkas.

Likheten mellan en krigsförbrytares retorik och Breiviks argumentation är emellertid ingen slump. När den serbiske krigsherren Ratko Mladic eller andra krigsförbrytare i Haag hårdnackat nekar att tillerkänna massmord dess rätta namn – är det en strategi som vida övergår enkla försvarsmekanismer (som förnekande till exempel). I fallet Mladic, passade krigsförbrytaren oförblommerat på att dra fingrarna över halsen i en mordgest när han fick ögonkontakt med en av de efterlevande från folkmordet i Srebrenica.  Gestens innebörd är solklar:”Jag skulle göra det igen och då tar jag dig med.”  I likhet med det rättsliga eftermälet med de 25 kvarvarande ansvariga för nazisternas pogromer under andra världskriget, finns här inte mycket att hämta i form av ånger och skuld.

Verkligheten är otäckare än så. I frånvaron av ansvar, samvete och empati återfinner man istället hos den systematiske massmördaren människoförakt, brist på medkänsla, och en haltande argumentation. I värsta fall en långtgående ambition. Den ”politiske” massmördaren eller krigsförbrytaren ser till att anknyta sina motiv till en ideologi.

Detta i i likhet med Anders Behring Breiviks argumentation för att bli dömd som tillräknelig utifrån sina haltande politiska motiv om ”kulturmarxism” och ”multikulturalism”. Motiven haltar naturligtvis – eftersom ingen världsbild som på allvar gör anspråk på demokratiska grundvalar – samtidigt kan inbegripa ett massmord på oliktänkande. Utifrån denna grundläggande paradox, blir det i en mening en slags lustifikation när Breivik och hans anhängare viftar med islam som det röda skynket framför tjuren. De terrorhandlingar han utfört är bl.a baserade på just Al Qaida:s metoder och det folk han säger sig vilja skydda, har han samtidigt agerat självsvåldig bödel för.

Ett av orosmolnen vid en dom där Breivik tillerkänns tillräknelighet är,  att oavsett hur många antisociala personlighetsdrag och narcissistisk karaktäristika den här personen uppvisar – så står det klart att det rör sig om en aktiv, metodisk varelse med talang att uttrycka sig i tal och skrift. En figur som har ytterligare ett mål efter rättsprocessen – nämligen att fortsätta sprida sitt manifest. Kort innan Anders Behring Breivik tog sin hyrbil med sprängmedel och placerade den vid Höyblokka i Oslo centrum, skickade han iväg det 1500 sidor långa budskapet till drygt 8000 adressater.  Många fler har sett hans hemgjorda propagandafilm på youtube. På Ila fängelse kan han både ta emot, producera texter och skicka brev, utöver att delta i mediaflödet via tidningar och tv. Detta har kritiserats från svenskt håll och i Norge har till och med en av terroristens försvarsadvokater öppet gått ut och bekräftat att den tilltalade anpassar sitt agerande under rättegången efter hur han framstår i media.

Frågan man kan ställa sig är, hur hans högerextremistiska propaganda kommer att föras från fängelset och – framförallt – vilka konsekvenser en relativt liberal politik kring hans restriktioner där kan tänkas få.

 

Som det är nu pekar en del på att terroristen och massmördaren Breivik blir dömd just som tillräknelig – detta i enlighet med hans (och hans anlitade advokaters) önskemål. Företrädare för rätts-/psykiatrin i Norge, både inom och utanför rättegången, har kritiserat den första sakkunnighetsrapporten – då den inte följer de allmänt vedertagna diagnoskriterierna (i enlighet med DSMV och ICD-10). Å andra sidan har åklagarna i sina slutpläderingar talat för juridisk praxis om att hellre döma en psykiskt frisk människa till vård än att riskera att döma en sjuk person till fängelse. Klart är att det inte varit lätt att fastställa tillräkneligheten och de skickliga åklagarna undvek inte att påtala tvivlet kring detta (som präglat hela rättsprocessen).

Att följa norsk rättspraxis i detta omfattande rättsfall är oundgängligt. Detta är viktigt för både rättssäkerheten – och för att Breivik inte ska kunna bli en nedtystad martyr för högerextremister. Den norska rättsprocessen har i jämförelse med andra länder i västvärlden (kanske framförallt U.S.A) haft en liberal form, där den tilltalade exempelvis har rätt att kommentera vittnesuppgifter.  Det medger i sin tur ett visst mått av talutrymme för den tilltalade. Något som i förhållande till brottets omfattning i det här fallet väckt både förvåning och bestörtning.

Andra anser att Breiviks talutrymme i rätten är ett nödvändigt ont i en demokrati för att främja ett rättssäkert handlingsförlopp under processen.

Frågan man kan ställa sig är hur hans högerextremistiska propaganda kommer att föras från fängelset och – framförallt – vilka konsekvenser en relativt liberal politik kring hans restriktioner där kan tänkas få.  Norges folk har rest sig under statsminister Jens Stoltenbergs ledning på ett remarkabelt samlat sätt , där man gått man ur huse och visat sin solidaritet med varandra. Brottsoffren har visat oförtruten styrka och mod. Min förhoppning är att denna imponerande hållning inte utesluter relevanta restriktioner gentemot en aktiv, systematisk och allt annat än ofarlig propagandist.

Knappt tre veckor före domen hålls en motdemonstration mot Breivik och hans politiska fränder i Stockholm.

Detta alldeles oavsett om Breivik tillbringar alla sina kommande dagar i förvaring eller på vårdhem i framtiden. Klart är att terrorism, fundamentalism och högerextremism har gjort sitt intåg i västvärlden. Även om dessa yttringar är, och kommer fortsätta vara i minoritet, åligger det oss vanliga dödliga att fortsätta försvara grundvalarna för demokrati och människovärde – utan att låta oss rubbas.

Alldeles oavsett om Breivik är en sjuk människa som hittat en kontext för att iscensätta en inre konflikt eller kan bedömas som en (kliniskt) frisk politisk extremist och  terrorist, är det alla vi andra som måste sätta stopp för hans gelikar. I ett kapitalistiskt samhälle där mer och större krafter har som mål att göra oss till passiva konsumenter, krävs en ansträngning att omfamna de och det som är utanför det egna husets fyra väggar.

Alldeles oavsett om Breivik är en sjuk människa som hittat en kontext för att iscensätta en inre konflikt – eller kan bedömas som en (kliniskt) frisk politisk extremist och terrorist – är det alla vi andra som måste sätta stopp för hans gelikar.

 

Vill vi svenskar bibehålla vår anständighet & samhällsmoral, förutsätter detta att majoriteten av samhällsmedborgare erkänner att detta är långt ifrån idealet & det eftersträvansvärda: Vi behöver människor som förutsättningslöst fortsätter att bry sig om andra människor, ser vad som händer i samhället och höjer rösten. Svenskar som var och en bidrar på sitt sätt: Genom handling såväl som ett verbalt engagemang. Verkliga ”hjältar” – inte menlösa kändisar: Vanliga människor som faktiskt engagerar sig i annat än matprogram, inredning & sitt eget fantastiska (?) familjeliv.

Fotnot:

2012-08-04 kl. hålls demonstrationen ”Stoppa EDL – motdemonstration” i Stockholm. Manifestationens avsikt är att utgöra en motvikt till de krafter som engelska English Defence League försöker organisera i kölvattnet av Breivik och hans idéer (inbegripet Skandinavien). 2012-08-24 faller tingsrättsdomen för terroristen Anders Behring Breivik i Norge.

Prinsessan från Lövgärdet

Posted in Min dagbok on december 12, 2010 by pumadiary

Det var länge sedan vi sågs, men du har en sällsam förmåga att dröja dig kvar. En gång (under åren vi båda var engagerade i Folkets Bio) ringde jag hem till dig och möttes av meddelandet att jag kommit till prinsessan från Lövgärdet. Själv visste jag inget om varken Lövgärdet eller Gunnared då, men din ”titel” lät liksom exotisk. Jag minns din värme, humor och glädje när jag tänker på dig. Du var förtjusande.

Det hände några gånger att vi stötte på varann på spårvagnen. En sommar till exempel, då du hade tagit med dig en stor korg med allehanda mysiga grejor att ha med för en dag på Saltholmen. Så otroligt levande som person. Jag vet att du hade ett skarpt intellekt också – det visade sig bland annat i en av de mest analytiska artiklar jag sett.  Den kom väl till pass just som vi blåste liv i medlemstidningen på Hagabion och jag vet att du glädjande nog fortsatte att skriva.

Jag vet också att du kämpat både i tal och skrift för att ha kvar de verksamheter som bistår de värst drabbade i samhället. Och att du målade mycket. Jag hoppas att dina sista dagar blev fulla av glädje och värme och jag ska försöka ta mig till din utställning om den finns kvar. För mig är minnet av dig som en färgpalett med färger som inte går att beskriva. Men jag minns dig med ett leende – jag är övertygad om att vi är många som minns dig med stor saknad och mycket värme  – även om din tid blev alltför kort. Men du är mycket speciell och oförglömlig.

Ha det bra, prinsessan från Lövgärdet, var du än befinner dig.

Vi saknar dig väldigt mycket.

Rightwing nationalists likely to enter the Swedish parliament in upcoming general election

Posted in 1 on augusti 19, 2010 by pumadiary

Sunday, Sept. 19th 2010 means general election in Sweden.

In spite of the fact that the swedish equivalent to BNP – ”Sverigedemokraterna” (or ”SD”) has gained publicity greatly in national media in recent time – national NGO:s (or Non-Governmental Organisations, as it were (..) seem to stand single-handed in the effort of trying to prevent this populistic right wing extremist party from gaining a permanent place in parliament for the next 4 years.

How could this be?

Somehow the same old hobby-horses (taxes, employment first and foremost) have become the issues of an election that risk the possibility of make way for loudmouthed nationalists in the government.

Nevertheless
, the strategy of ignoring the problems of integration, still comes across as the major technique when handling controversy in national debate on this side of the atlantic ocean. At the same time, it’s rather suprising how few violent actions occurred in a country with a number of (racial) segregated areas in the outskirts of every major city. Thus, we as citizens, can hardly remain surprised to see nationalists entering the political arena.

Most of the prominent countries in Europe have experienced warfare during the last century. Sweden has not, in any direct fashion. At the same time, the nation faced a large amount of incoming refugees during the last couple of years, due to several ongoing battles worldwide (Irak and Somalia amongst others).

Isn’t it surprising that so little have been stated about these matters while the SD gained support and new ground claiming all issues concerning immigrants as their own?

Surely – it would be possible to reclaim these subjects for the established parties – always struggling to embrace the ignorant voters in the last minute? For the time being, the (currently leading) conservative party ”Moderaterna” and their leader Fredrik Reinfeldt (much like David Cameron) invested a great deal of time to rather transform as the social democrates instead by taking over their political foundations (or was it in fact the other way around😉 – the social democrates suddenly turning into a giant liberal chameleon?).

While the established parties find themselves busy looking to the middle at the same time, why on earth is all we do to stand back and look while the nationalistic villains enters the precious corridors of power? After entering the political arena once and for all, how can we make sure they will ever leave again.

Short articles in Swedish on this matter:

http://www.dalademokraten.se/sida/id/132609/

http://www.metro.se/se/article/2007/08/22/22/1736-45/

http://www.arbetaren.se/articles/debatt20100721

 

Ibland är det pinsamt att vara svensk.

Posted in 1 on september 12, 2009 by pumadiary

2009-10-24

Sverigedemokraterna är på framfart igen. I en artikel i Aftonbladet nyligen fick de ett genialt tillfälle att breda ut sig. Jag har funderat över vilka konsekvenser det kan få att chefredaktören Jan Helin valde att publicera texten av SD:s företrädare Jimmie Åkesson. Johan Norberg (som förvisso är nyliberal tankesmed, men ändå) skrev en läsvärd krönika i Metro med inställningen att trollen måste ut i solljuset för att synas: http://www.metro.se/2009/10/21/32330/publiceringen-gor-sd-till-martyrer/

Det som är otäckt med långa skriftliga appeller som läses av alltför många – är att detta indirekt kan få effekten av en passiv tolerans och acceptans mot det som tidigare tett sig som fullständigt oacceptabelt – i det här fallet grov rasism.

DN:s Maria Schottenius må vara en ganska lam efterträdare till sina föregångare på Kulturchefsposten. Inte desto mindre är hennes uppmaning att byta ut ordet muslimer till judar i Åkessons text, ett tänkvärt experiment: Resultatet blir, inte helt oväntat, en obehaglig läsning av den populistiska retorik som bidrog till Nazisternas övertag av makten i Tyskland i början på 1930-talet: http://www.dn.se/kultur-noje/kronikor/maria-schottenius-groteskt-jimmie-akesson-byt-muslimer-mot-judar-och-las-1.977867

Jag har inte för avsikt att länka till Åkessons skriftliga appell, även om debatten borde föras kring alla de punkter där hans argumentation brister: Den brottsstatistik han refererar till är inte belagd av BRÅ och är ett av de många faktafel som borde föranleda en offentlig diskussion i sakfrågorna.

Dessvärre finns en risk att debatten inte hamnar kring hur allvarlig och ihålig Sverigedemokraternas retorik egentligen är, utan istället lockar svenskar med åsikter liknande Åkessons till att gå och rösta på SD i nästkommande val. Den 15/9 var statsminister Fredrik Reinfeldt inbjuden till SVT:s ”Gomorron” där Lotta Bouvin Sundberg ställde frågan om Alliansen var beredda att utesluta samarbete med SD. Reinfeldt hade här chansen att en gång för alla göra klart och tydligt att något sådant samarbete inte är aktuellt och orsakerna till det. Han tog den inte på allvar. Visserligen svarade han nekande – men talade istället om hur tjatigt han tyckte det var att få frågan, och kryddade sitt uttalande med utsagan att Socialdemokraterna förmodas ringa runt till Nyhetskanalerna på SVT för att få dessa att ställa vissa frågor: http://www.youtube.com/watch?v=H13OO8MpIug

Inte mindre förvånad blir man när det återfinns ett reportage ur P1:s ”Kaliber”, där Jan Guillou glatt delger lyssnarna hur han utifrån en artikelserie i Aftonbladet följt Sverigedemokraterna under en vecka och förförts av Åkessons populistiska retorik:  http://www.youtube.com/watch?v=7dwmYzZwxrQ

Det är svårt att tänka sig en förespråkare med större dignitet i kvällspressen än Jan Guillou, som med Aftonbladets tillåtelse gav högerextremismen legitimitet med 5 helsidor titulerade ”Exklusivt: Jan Guillou följer Sverigedemokraternas march mot riksdagen” i februari i år: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article4449732.ab

I Storbritannien har det rått en livlig diskussion de senaste dagarna kring en TV:sänd debatt där den Engelska motsvarigheten till SD; BNP (British National Party) deltog tillsammans med företrädare för det engelska parlamentet i debattprogrammet ”Question time” :

http://www.guardian.co.uk/politics/2009/oct/22/bnp-nick-griffin-question-time

Utanför BBC  stod människor beredda att hindra BNP:s ledare Nick Griffin att ta sig in till sändning. I mina ögon hade det varit betydligt bättre om vi haft en tv-sänd debatt i Sverige där mothugg kan utdelas direkt, än vad som nu är fallet: Att Sverigedemokraterna på vinst – eller förlust – breder ut sig i våra största kvällstidningar.

Nu är det upp till oss vanliga dödliga människor att i likhet med britterna gemensamt visa vad vi tycker och ta upp kampen för att se till att SD inte når 4%-spärren inför nästa val.

kompisfransksos kompis_copy

Mer om utvecklingen av nationalism och främlingsfientlighet inom Europapolitiken: http://www.dn.se/nyheter/politik/pa-jakt-efter-ny-strategi-mot-extrema-1.981820

_____________________________________________________________

Nyhetsankorna är en ”show” på Berns  med fyra tv-journalister på tv4:http://www.dn.se/kultur-noje/scenrecensioner/nyhetsankorna-pa-berns-stockholm-1.973081

Det finns något intressant med det här konceptet  som fenomen:

Från kommentarerna framgår att recensenten inte är den enda som tagit illa vid sig över att fyra människormed inflytande över det fria ordet i det offentliga rummet – inte gör rätt för sig. I själva verket tar de istället 400 kr av gemene man för att bekosta ett spektakel där de fallerar på privat nivå.

Fotnot: Nyhetsankorna lägger ner.  Föga förvånande skyller man på recensenten^^. Peppe Eng intygar i Dagens DN Kultur&Nöje (2009.10.16) att det kan bli aktuellt med en återkomst ”någon annanstans”..      >.<

Men veckans pinsamheter tar inte slut här.

Posten är inte sämre:

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_3657679.svd

Är det inte oändligt pinsamt och makalöst att ett antal svenskar inte välkomnar flyktingar och invandrare i Sverige..?

Flyktingar som så gott som alltid tvingats fly sitt land och jobbar och gör rätt för sig – i många fall på mycket sämre jobb än de är utbildade för.  Redan på 1960talet hade Sverige ett stort behov av invandring för att sysselsätta den växande industrin. Den här typen av manifestationer ger bara dumheten ett ansikte.

Manifestationen nedan känns däremot både värdig och intressant.
Deras mål är att samla ihop så många människor som möjligt för att på så sätt bilda opinion mot hemlösheten i Sverige.
</a

Slutspelat (?)

Posted in 1 on augusti 13, 2009 by pumadiary

Efter ett års world of warcraftande på fritiden har jag ägnat en vecka åt det vanliga livet. Skitigt och tungt i motsats till den härliga eskapismen, trodde jag – och beredde mig på en veckas krampaktigt  sängliggande fosterställning. Men icke. Tog lärarexamen till fonden av ”Och så skapade Gud världen eller survival of the fittest? En kvalitativ studie om konsten att överbrygga tro och vetenskap i undervisning om evolutionsteorin i den konfessionella kristna friskolan”. Ja titeln är sjukt lång. I alla fall:

Plötsligt öppnar sig verkligheten i all sin prakt med blomdofter, solljus, smaken av god mat och gamla vänner (inte för att jag smakat jättenoga på dem, men..) och i lördags blev det tillfälle att slänga på sig de gamla punkpaltorna för en biljard-räd på den gamla svartklubben truckstop alaska.

Läs mer

Ethnical cleansing in Gaza/Etnisk rensning i Gaza

Posted in 1 on september 6, 2007 by pumadiary

Hur omänskligt kan mänskligt beteende egentligen bli..?

1.11.07: Israelerna tar livet av palestinierna så långsamt – att det är lätt att förbise det faktum att Israelernas projekt mer och mer liknar både nazisternas rashiearki och förintelsen. Hur Israeler hetsar om vedergällning känns ännu mer kräkframkallande med tanke på varifrån de får militärt stöd: U.S.A med Condolezza Rice som lismande galjonsfigur.

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=148&a=691249

Idag kom nya rön från TT, som visar skrämmande statistik om barnafödande mödrar på Västbanken:

68 fall av paletinska kvinnor har fött i vägspärrar sen år 2000. (!). Detta för att israelisk gränspolis inte låter dem komma till sjukhus: Jodå hinder i vägen gäller även födande kvinnor – de är ju palestinier..

http://www.sr.se/ekot/artikel.asp?artikel=1692384

FN har nöjt sig med mycket statistik och lite action. Inte minst med tanke på att en hög mur med taggtråd skiljer palestinierna från möjligheten att komma till sjukhus. Byggd av israeler. Det är hög tid att från svenskt håll fördöma Israel.

Tycker det känns som kraftig nazivarning på ett sånt beteende mot sina medmänniskor – inte minst för ett folk som målar ut sig som de av Gud utvalda och ständigt åberopar religiösa trossatser.

Hittade en länk med en viss Persson som jag tyckte var hörvärd (!). Särskilt inledningen: http://svt.se/svt/play/video.jsp?a=777337

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.