Arkiv för juli, 2012

Norges sak är vår – om följden av att omtolka terror och högerextremism till psykotisk vanföreställning

Posted in 1 on juli 22, 2012 by pumadiary

Den 24 augusti avkunnas domen mot Anders Behring Breivik. Under den 10 veckor långa rättegången som avslutades 22 Juni, har Oslo tingsrätt försökt komma fram till huruvida han kan bedömas som tillräknelig och få ett fängelsestraff, respektive otillräknelig, och få vård.

Det kan förefalla uppenbart att en person som gör sig skyldig till de handlingar han begått är sjuk. Som många andra har jag svårt att begripa hur en människa kan utföra – och inte desto mindre försvara – ett så omänskligt brott. Människan, till skillnad från djuren, utmärks av något som i bildningssammanhang brukar benämnas som att vara civiliserad – där vår förmåga till medkänsla med andra hindrar oss från att begå en rad våldshandlingar.

En människa som saknar dessa utmärkande egenskaper är naturligtvis sjuk. I klinisk bemärkelse är det emellertid något mer komplicerat.

Processen mot Breivik inbegriper två rapporter från fyra sakkunniga psykiatrer som kommit fram till två olika slutsatser:

1) Att den tilltalade lider av paranoid schizofreni respektive

2) Att den tilltalade kan bedömas som tillräknelig med förbehållet att han snarare lider av en psykisk störning än en psykisk sjukdom. Därtill finns drygt 200 timmar i förhör att tillgå. Döms Breivik i enlighet med den första rapporten är det alltså vård som väntar, medan ett fängelsestraff blir aktuellt om den slutliga bedömningen i samråd med domarna i målet blir att han är tillräknelig.

Frågan är vilka konsekvenser utgången får. Både för de efterlevande – men inte minst för samhället i stort – på lång sikt.

Det betyder i sin tur inte, att vi förlorat kampen om ett fritt, demokratiskt samhälle. Ett samhälle där alla har rätt att leva, oavsett politisk eller religiös ståndpunkt.

 

Det vore så enkelt  (och i någon mån befriande), att tillskriva dåden den 22 Juli 2011 ett infall från vilken dåre som helst. Riktigt så enkelt är det emellertid inte:  Oavsett hur den här varelsens hjärna är sammansatt  står det klart att ett minutiöst, medvetet och metodiskt förberedande och ett systematiskt genomförande präglar attentaten i Oslo och på Utöya förra sommaren. Varje ”normal” människa som följt eftermälet, tvingas att acceptera detta fruktansvärt otäcka – men ovedersägliga – faktum.

Det betyder i sin tur inte, att vi förlorat kampen om ett fritt, demokratiskt samhälle. Ett samhälle där alla har rätt att leva, oavsett politisk eller religiös ståndpunkt. En efter en har ett tiotal unga vittnen intagit vittnesbåset i Oslo tingsrätt och berättat sin historia. Skrämmande upplevelser framförda med modet och engagemanget hos den som vägrar låta sig kuvas – trots enorma påfrestningar både psykiskt och fysiskt.  Detta är inte bara oerhört imponerande – det bär vittnesbörd om att det ideologiska målet (att punktera arbetarrörelsens framgång) med attentaten har misslyckats. Huruvida Breiviks övergripande mål -att starta en kulturkonservativ motrörelse – kommer att undermineras helt och hållet, återstår att se.

Motiven haltar naturligtvis – eftersom ingen världsbild som på allvar gör anspråk på demokratiska grundvalar – samtidigt kan inbegripa ett massmord på oliktänkande.

 

Med siktet inställt på en adekvat dom och ambitionen att – om möjligt –  undergräva förutsättningarna för liknande dåd framgent, menar jag att man måste sätta Breiviks gärningar i ett historiskt perspektiv. Hur bestialiskt detta brott än är, så tror jag det är viktigt att igenkänna de parametrar som är utgångspunkt för den tilltalade. Ser vi tillbaka bara på 1900-talet finns många exempel på terrorhandlingar och krigsbrott – där de som gjort sig skyldiga till handlingar som folkmord, försök till folkmord eller vansinnesdåd i religionens och politikens namn – framhärdar utifrån ideologi och ”nödvändighet” och försvarar sina brott.  Själv hävdar han att han träffat en serbisk ”krigshjälte” på besök i Liberia 2002något som inte kunnat styrkas.

Likheten mellan en krigsförbrytares retorik och Breiviks argumentation är emellertid ingen slump. När den serbiske krigsherren Ratko Mladic eller andra krigsförbrytare i Haag hårdnackat nekar att tillerkänna massmord dess rätta namn – är det en strategi som vida övergår enkla försvarsmekanismer (som förnekande till exempel). I fallet Mladic, passade krigsförbrytaren oförblommerat på att dra fingrarna över halsen i en mordgest när han fick ögonkontakt med en av de efterlevande från folkmordet i Srebrenica.  Gestens innebörd är solklar:”Jag skulle göra det igen och då tar jag dig med.”  I likhet med det rättsliga eftermälet med de 25 kvarvarande ansvariga för nazisternas pogromer under andra världskriget, finns här inte mycket att hämta i form av ånger och skuld.

Verkligheten är otäckare än så. I frånvaron av ansvar, samvete och empati återfinner man istället hos den systematiske massmördaren människoförakt, brist på medkänsla, och en haltande argumentation. I värsta fall en långtgående ambition. Den ”politiske” massmördaren eller krigsförbrytaren ser till att anknyta sina motiv till en ideologi.

Detta i i likhet med Anders Behring Breiviks argumentation för att bli dömd som tillräknelig utifrån sina haltande politiska motiv om ”kulturmarxism” och ”multikulturalism”. Motiven haltar naturligtvis – eftersom ingen världsbild som på allvar gör anspråk på demokratiska grundvalar – samtidigt kan inbegripa ett massmord på oliktänkande. Utifrån denna grundläggande paradox, blir det i en mening en slags lustifikation när Breivik och hans anhängare viftar med islam som det röda skynket framför tjuren. De terrorhandlingar han utfört är bl.a baserade på just Al Qaida:s metoder och det folk han säger sig vilja skydda, har han samtidigt agerat självsvåldig bödel för.

Ett av orosmolnen vid en dom där Breivik tillerkänns tillräknelighet är,  att oavsett hur många antisociala personlighetsdrag och narcissistisk karaktäristika den här personen uppvisar – så står det klart att det rör sig om en aktiv, metodisk varelse med talang att uttrycka sig i tal och skrift. En figur som har ytterligare ett mål efter rättsprocessen – nämligen att fortsätta sprida sitt manifest. Kort innan Anders Behring Breivik tog sin hyrbil med sprängmedel och placerade den vid Höyblokka i Oslo centrum, skickade han iväg det 1500 sidor långa budskapet till drygt 8000 adressater.  Många fler har sett hans hemgjorda propagandafilm på youtube. På Ila fängelse kan han både ta emot, producera texter och skicka brev, utöver att delta i mediaflödet via tidningar och tv. Detta har kritiserats från svenskt håll och i Norge har till och med en av terroristens försvarsadvokater öppet gått ut och bekräftat att den tilltalade anpassar sitt agerande under rättegången efter hur han framstår i media.

Frågan man kan ställa sig är, hur hans högerextremistiska propaganda kommer att föras från fängelset och – framförallt – vilka konsekvenser en relativt liberal politik kring hans restriktioner där kan tänkas få.

 

Som det är nu pekar en del på att terroristen och massmördaren Breivik blir dömd just som tillräknelig – detta i enlighet med hans (och hans anlitade advokaters) önskemål. Företrädare för rätts-/psykiatrin i Norge, både inom och utanför rättegången, har kritiserat den första sakkunnighetsrapporten – då den inte följer de allmänt vedertagna diagnoskriterierna (i enlighet med DSMV och ICD-10). Å andra sidan har åklagarna i sina slutpläderingar talat för juridisk praxis om att hellre döma en psykiskt frisk människa till vård än att riskera att döma en sjuk person till fängelse. Klart är att det inte varit lätt att fastställa tillräkneligheten och de skickliga åklagarna undvek inte att påtala tvivlet kring detta (som präglat hela rättsprocessen).

Att följa norsk rättspraxis i detta omfattande rättsfall är oundgängligt. Detta är viktigt för både rättssäkerheten – och för att Breivik inte ska kunna bli en nedtystad martyr för högerextremister. Den norska rättsprocessen har i jämförelse med andra länder i västvärlden (kanske framförallt U.S.A) haft en liberal form, där den tilltalade exempelvis har rätt att kommentera vittnesuppgifter.  Det medger i sin tur ett visst mått av talutrymme för den tilltalade. Något som i förhållande till brottets omfattning i det här fallet väckt både förvåning och bestörtning.

Andra anser att Breiviks talutrymme i rätten är ett nödvändigt ont i en demokrati för att främja ett rättssäkert handlingsförlopp under processen.

Frågan man kan ställa sig är hur hans högerextremistiska propaganda kommer att föras från fängelset och – framförallt – vilka konsekvenser en relativt liberal politik kring hans restriktioner där kan tänkas få.  Norges folk har rest sig under statsminister Jens Stoltenbergs ledning på ett remarkabelt samlat sätt , där man gått man ur huse och visat sin solidaritet med varandra. Brottsoffren har visat oförtruten styrka och mod. Min förhoppning är att denna imponerande hållning inte utesluter relevanta restriktioner gentemot en aktiv, systematisk och allt annat än ofarlig propagandist.

Knappt tre veckor före domen hålls en motdemonstration mot Breivik och hans politiska fränder i Stockholm.

Detta alldeles oavsett om Breivik tillbringar alla sina kommande dagar i förvaring eller på vårdhem i framtiden. Klart är att terrorism, fundamentalism och högerextremism har gjort sitt intåg i västvärlden. Även om dessa yttringar är, och kommer fortsätta vara i minoritet, åligger det oss vanliga dödliga att fortsätta försvara grundvalarna för demokrati och människovärde – utan att låta oss rubbas.

Alldeles oavsett om Breivik är en sjuk människa som hittat en kontext för att iscensätta en inre konflikt eller kan bedömas som en (kliniskt) frisk politisk extremist och  terrorist, är det alla vi andra som måste sätta stopp för hans gelikar. I ett kapitalistiskt samhälle där mer och större krafter har som mål att göra oss till passiva konsumenter, krävs en ansträngning att omfamna de och det som är utanför det egna husets fyra väggar.

Alldeles oavsett om Breivik är en sjuk människa som hittat en kontext för att iscensätta en inre konflikt – eller kan bedömas som en (kliniskt) frisk politisk extremist och terrorist – är det alla vi andra som måste sätta stopp för hans gelikar.

 

Vill vi svenskar bibehålla vår anständighet & samhällsmoral, förutsätter detta att majoriteten av samhällsmedborgare erkänner att detta är långt ifrån idealet & det eftersträvansvärda: Vi behöver människor som förutsättningslöst fortsätter att bry sig om andra människor, ser vad som händer i samhället och höjer rösten. Svenskar som var och en bidrar på sitt sätt: Genom handling såväl som ett verbalt engagemang. Verkliga ”hjältar” – inte menlösa kändisar: Vanliga människor som faktiskt engagerar sig i annat än matprogram, inredning & sitt eget fantastiska (?) familjeliv.

Fotnot:

2012-08-04 kl. hålls demonstrationen ”Stoppa EDL – motdemonstration” i Stockholm. Manifestationens avsikt är att utgöra en motvikt till de krafter som engelska English Defence League försöker organisera i kölvattnet av Breivik och hans idéer (inbegripet Skandinavien). 2012-08-24 faller tingsrättsdomen för terroristen Anders Behring Breivik i Norge.

Annonser