Det hände några gånger att vi stötte på varann på spårvagnen. En sommar till exempel, då du hade tagit med dig en stor korg med allehanda mysiga grejor att ha med för en dag på Saltholmen. Så otroligt levande som person. Jag vet att du hade ett skarpt intellekt också – det visade sig bland annat i en av de mest analytiska artiklar jag sett.  Den kom väl till pass just som vi blåste liv i medlemstidningen på Hagabion och jag vet att du glädjande nog fortsatte att skriva.

Jag vet också att du kämpat både i tal och skrift för att ha kvar de verksamheter som bistår de värst drabbade i samhället. Och att du målade mycket. Jag hoppas att dina sista dagar blev fulla av glädje och värme och jag ska försöka ta mig till din utställning om den finns kvar. För mig är minnet av dig som en färgpalett med färger som inte går att beskriva. Men jag minns dig med ett leende – jag är övertygad om att vi är många som minns dig med stor saknad och mycket värme  – även om din tid blev alltför kort. Men du är mycket speciell och oförglömlig.

Ha det bra, prinsessan från Lövgärdet, var du än befinner dig.

Vi saknar dig väldigt mycket.