~ Topp 10 Bästa skivorna någonsin ~

{ Klicka på About eller under Categories för Min dagbok/annan kategori } 

 

1. Jan Johansson : Jazz på svenska / Telemann : ”Best of” (Naxos)

Jan Johansson står sig bra utan överflödiga kommentarer. Vad Telemann hade sagt om att få en skiva utgiven under rubriken "Best of Telemann" 300 år efter hans bortgång kan man undra länge över.. Detta är livsfarlig, lidelsefull musik som ska spelas under ansvar..

 

2. Siouxsie and The Banshees / Led Zeppelin: II / Clash : London Calling

Jag satt på Kulturhuset och spisade plattor som 15åring; man fick låna en skiva, sätta på sig lurar och ‘Whole lotta love’ var den första jag hörde med Zeppelin. Sedan gick man glatt ut på Sergels Torg och demonstrerade med andra punkare o likasinnade.. Hade CRASS gjort lika bra musik som deras anarkafeministiska texter, hade de gärna fått stå med istället för The Clash.

Fast Siouxsie Sioux alias Susan Janet Ballion  är klart coolare och få har en så egensinnig musikproduktion som Siouxsie & The Banshees åstadkom iunder New Wave-eran vid skiftet 1970-1980-tal. Israel och Happy House är klassiker.

 

3. PJ Harvey: To bring you my love/ Led Zeppelin: IV /Beethovens 9:e symfoni

Den tyngsta bluesinfluerade skivan med låtar som blytunga ‘When the levee breakes.‘ Kan med fördel bytas mot Led Zeppelin I eller III om man gillar akustiskt. Världens bästa band

Beethovens nia, andra satsen ger minst lika mycket energi – en riktig adrenalinbooster! Utgör fonden för huvudpersonen i Clockwork Orange.

PJ Harvey:s To bring you my love är kanske den tyngsta singer/songwriter-produktion som gjorts. Har man hört den furiösa kvinnan i Long Snake Moan, desperationen i C’mon Billy eller den suggestivt otäcka To bring you my love, behöver man inte ha dansat vild och galen på Roskilde 1994 till hennes låtar. Även om det sistnämnda är väldigt uppiggande

 

4. Joni Mitchell : Don Juan’s reckless daughter / J.S.Bach : Juloratoriet

Den förstnämnda skivan har ett drag av .. vet inte vad – en känsla av att flyga kanske. Och då tänker jag mest på musiken..Outstanding

Juloratoriet å sin sida är ungefär som att samla in själva livets essens och prägla den på en skiva. Eller som en grymt stark förälskelse (!). Jag vet inget mer fantastiskt verk än detta.

 

5. The Rolling Stones : Exile on main street /Jethro Tull : Aqualung

Hm . Frågan är om den här skulle byta plats med nummer 6 ? Fast åtminstone jag har dansat mera till 'Exile..' och 'Sticky Fingers' variationsrika evighets-jam. JethroTull = ytterligare ett band från de skogsrika dalgångarna kring Midlands England (jfr Zeppelin) -med lika hypnotiserande musik som naturen däromkr.

 

6. The Beatles: Sgt Pepper’s lonely hearts club band / Keith Jarrett : Still live

Denna gamla stofilklassiker står sig väl rätt bra än – jag minns i af att vi brukade sova över hos varann och vakna till 'Lovely Rita' och 'A day in the life' på skivspelaren nån gång på gymnasiet sådär en 25 år efter det att skivan kom ut.. Jarrett snickrar ihop stämningar som får Esbjörn Svensson Trio att framstå som 3 killar i förskolan nästan

 

7. Neil Young : Everybody knows this is nowhere / Misa Criolla

Med låtar som Cinnamon Girl, Cowgirl in the sand och Down by the river är den här en av hans absolut bästa skivor. Alla kategorier.

Misa Criolla är en personlig favorit och brukar alltid spelas av storasyster på Julaftons senare timmar. Mycket speciell, mycket exotisk och mycket typisk vår familj.

 

8. Frank Zappa & The mothers of invention: Freak Out / Igor Stravinsky: Våroffer

Söker du i obskyra skivbutiker efter den här skivan får du leta…länge Stravinskys våroffer hörde jag första gången hemma i vardagsrummet som 7åring. Med skräckblandad förtjusning skrev jag sedan de första raderna i min första dagbok om en chockartad upplevelse. 

 

9. David Bowie: Hunky Dory / Ralph Lundsten / Arja Saionmaa : Jag vill tacka livet

‘Hunky Dory’ har liksom aldrig fått den uppmärksamhet den förtjänar. Här  återfinner man Is there life on mars och andra storheter, riktigt bra låtar! Lundsten gjorde en fantastisk skiva med omslag av John Bauer – tyvärr minns jag inte titeln, men väl den sällsamma musik som komponerades i den rosa stugan i Saltsjö-Duvnäs.

Saionmaa kanske är vågat, men Inti Illmani och sydamerikanska texter gör denna skiva till en starkt berörande musikalisk odyssé över livets verkliga mysterier – tro det eller ej. Till grund för skivan låg Violeta Parras sånger. Violeta Parra (1917-1967) är en legend i Chile men tyvärr gick hon ett tragiskt öde till mötes. Hennes barn är en stark influens och håller folkvisetraditionen levande i hennes anda i ett land där kulturen präglats av starka gemensamma erfarenheter.